tisdag och fortfarande arbetslös
Jag flyttade hit i Januari i år. Snart är det här jävla kuk året över, och då har jag varit arbetslös i ett år. Kul, visst har jag strö jobbat lite till och från, men fanimig inte mycket. Och jag har så lite ork kvar nu, jag orkar inte göra någonting, allting känns så jävla jobbigt. Ingenting går som jag vill. Jag är stressad, jag är trött, vilket resulterar i panikångest. Ingen ro i kroppen, kan inte sitta still. Vill bara hitta ett jobb. Känns som ingenting jag gör är tillräckligt. Ibland längtar jag hem till Stockholm, då hade jag haft ett jobb idag. Jag hade säkert haft flera jobb om jag ville. Jag trodde inte det skulle vara såhär jobbigt att flytta till en mindre stad än Stockholm. Trodde det var ungefär samma, men nej nej. Här är det färre jobb. Jag var på arbetsförmedlingen förra veckan, och tillochmed min handläggare sa att det ända råd hon kunde ge mig var att börja plugga. Det finns få utbildade människor i den här staden tydligen. Finns inga jobb som folk vill jobba med. Det är helt hopplöst. Jag har gett precis hela mig själv, hela min själ har jag lagt ner för att försöka hitta ett jobb men ständigt fått nobben. Varje dag jag vaknar vill jag bara släppa allting och ge upp. Igår fick jag börja på Folkuniversitetet via arbetsförmedlingen, där jag ska plugga engelska B. Bara för att ha något att göra på dagarna. Jag och bara en massa invandrare. Känner mig så ledsen, jag orkar inte mer nu. Jag känner mig sämst i världen. Tårarna rinner när jag skriver här. Det är det värsta jag varit med om, att gå hemma såhär länge. Jag går ner mig själv helt. Orkar inte längre. Det ända jag vill ha är ett jobb och en inkomst varje månad. Annars kan jag lika gärna flytta hem igen. Vänner, bekanta frågar jämt hur det går med jobb. Och varje gång måste man säga att man inte kommit någon vart alls. Snarare ett steg tillbaka.
Kan fortfarande inte fatta vad som har hänt
Igår var en av de jobbigaste dagarna i mitt liv. Jag cyklade till mitt nya jobb, det var min tredje dag igår(tredje halvdag) jag stod i kassan hela lunchen och tog undan disk och diskade om det inte var kö. Min chef hade ett drygt sätt mot mig hela dagen och var inte speciellt trevlig. Men jag jobbade på ändå och ville visa hur duktig jag är. Jag slutade kl 14 och sa då till chefen och en annan tjej som jobbade att jag skulle gå ner och byta om. Chefen bad mig då komma när jag var klar för han ville prata med mig. Jag gick upp tillbaka till dom, då tog han med mig till ett hörn och pratade. Han stod med armarna i kors och tittade på mig och sa: hur tycker du det har gått idag? Jag svarade jättebra! Hur tycker du? Då svarade han mig: nä inte alls bra, alldeles för mycket felslag i kassan(jag gjorde Max tre fel) och du står still alldeles för mycket! Jag svarade: okej nu förstår jag absolut ingenting. Du ställer mig i kassan vilket jag har skött utmärkt och alla gäster har varit nöjda. Så fort jag haft tid har jag plockat disk och diskat. Vad menar du egentligen? Han svarade: det är ingenting personligt men jag måste tänka på min verksamhet, så jag kommer sätta fanny (en Annan som jobbar där) på dina timmar framöver. Hur vill du ha din lön? I handen eller på ditt konto? Alltså jag kan fortfarande inte förstå det när jag skriver här. Hur kan man behandla en människa på det sättet? Jag såg detta jobb som en dröm, och såg fram emot att arbeta där med chefen som verkade så bra, och alla kollegor. Så mega lurad och kränkt jag känner mig. Han ber alltså mig som är ny att gå, efter tre halv dagar och jag har dessutom skött mitt jobb till punkt och pricka. Har inte gjort någonting fel alls, och ändå anklagar han mig på det sättet han gjorde igår. Jag grät hela kvällen igår och hela morgonen idag. Kan fortfarande inte förstå att det är sant. Jag som visat hur glad jag är för detta jobb, jag som älskade chefen. Så jävla lurad, kränkt. Orättvist behandlad. Jag får gå efter tre halva dagar utan att ha gjort något fel. Jag mår illa
Trött
Är så trött pga ångesten sÅ håller på och somna sittandes. Huvudvärk också.. /:
Hur mycket ska en människa orka?
Jag är så ledsen. Tårarna rinner. Den här jävla ångesten förstör mitt liv. Jag vill må bra. Jag vill inteoch runt och tänka döds tankar, ha ett tryck över bröstet. Svettig om händerna, hjärtklappning. När det till och med går ut över jobb så blir jag riktigt ledsen. Varför ska den förstöra för mig? Vårdcentralen på fredag. 20 årig tjej med sånna här problem, jävla skit </3
Jag hatar dig..
Panikångest, fan vad jag hatar dig. Du förstör så mycket för mig så du anar inte. Jag hatar den där känslan innan själva attacken. Oron i magen, stressad, rädd, yr allt det där. Idag jobbade jag kväll på glasklart. Ett stort event på 3000 gäster. Jag kände på vägen dit att jag inte mådde bra, men jag bet ihop ändå, trots att jag bara ville börja gråta. Väl in på kvällen gick allting bra, Timbuktu och Michael wiehe spelade på festen. Men så framåt 11 tiden började jag få panik attacker när jag stod i kassan i ett öl tält och sålde massa
Alkohol. Jag blev helt okoncentrerad (som vanligt) snurrig i huvet och kunde inte fokusera. Jävla ångest. Jag var tvungen att sätta mig ner på ett bord. Samtidigt ska man försöka dölja det för kollegor, vilket är nästintill omöjligt. Jag känner att det har varit för mycket med flytt hit, allt jobb sökande, alla intervjuer, alla jobb, provjobb, nya kollegor, nya intryck, nobb efter nobb på intervjuer, otrevliga människor på jobb, osv. Det blir för mycket för mig, jag pallar inte. Jag var tvungen och gå hem från glasklart vid 11 då jag inte klarade mer, skulle egentligen vara kvar till halv tre inatt. Åkte hem och grät. Det är jobbigt och vara ensam. Mattias är på väg hem och jag vill att han ska vara här nu:/
Tåg
Nu har jag varit i Stockholm i tre dagar och sitter nu på X2000 tåget hem till Malmö. I söndags fick jag något fri spel och ville bara hem, det var mycket tjaffs med Mattias och jag fick bara nog, så jag satte mig på första bästa tåg. Behövde tid och space. De har varit så skönt och vart hemma och få ro om sig själv och bara umgås med min älskade familj som jag har saknat så otroligt mycket! Kan inte beskriva med ord hur mycket jag saknar dom ibland.. Stockholm också för den delen. Det kommer alltid vara hemma för mig. Så nu är jag påväg tillbaka till verkligheten och har en del saker att reda ut och ta tag i om jag ska må bättre och sluta bli sårad hela tiden. Är väl framme vid kvart i två, så träffar Mattias sen efter han slutat jobba.. Är jätte trött så ska försöka sova en stund nu. Puss
Provjobb
Hallå hallå! Denna dagen har gått fort. Har motionerat, varit ute, städat och även provjobbat på ett nytt jobb! Kajutan, en restaurang i Limhamn, precis vid bron och vattnet. Så fint! Det gick bra, men det var otroligt mycket att göra. Jobbade med en jätte gullig tjej son heter Sandra som jag bytte nummer med, vi klickade på en gång! Jobbade i kassan och fixade kaffe, glass m.m. Personalen där vet jag inte riktigt va tyckte.. Vissa välkomnar inte nya speciellt bra tycker jag, och sånt känner man tyvärr direkt. Men överlag var dom helt okej. Från och inte ha något jobb typ, till att två jobb nu vill ha mig. En kille ringde idag och erbjöd mig en halvtids tjänst på en restaurang, nyöppnad. Min magkänsla säger att jag ska tacka ja till den, då det kändes bättre när jag träffade den killen som ska öppna den restaurangen.. Dock är det bara halvtid, men med goda möjligheter till heltid. Vet inte hur jag ska göra! Kan inte sova för jag ligger och grubblar alldeles för mycket!
:/
När ska du ändra på dig Mattias? Betyder mina känslor någonting för dig? Ibland känns det inte som det. Du vet att du gör mig ledsen, ändå fortsätter du.
irriterad
Jag stör mig på folk i det här kollektivet. Behöver nog inte nämna vem/vilka. Men jag klarar inte av människor som är sura 24 timmar om dygnet. Som har en jävla attityd som man blir galen på. Ni vet när man själv försöker så gott man kan att muntra upp personen i fråga, men det hjälper inte utan man får dras med den här griniga människan. Längtar så mycket till 1 November så det är sjuuuukt. Ska bli helt underbart och bo ensam med killen jag älskar mest av allt på denna jord!!
Skulle kunna göra allt för dig!
Torsdag..
Jag blir så trött på situationen ibland. Jag blir trött på och bo i ett kollektiv där man hela tiden måste rätta sig efter alla andra. Jag kan aldrig prata direkt med Mattias när det är någonting jag stör mig på, eller vill prata om. Jag måste alltid vara smidig och ta det när vi är ensamma. Vilket då gör att man går och retar sig ännu mer på det när man inte får ut det på en gång. Sen snackas det en del sins emellan vilket också är något så otroligt störande. Mitt motto är fan att aldrig lita på någon. Jag är så trött på att tippa på tå, rätta mig efter alla andras regel. Jag vill känna mig som hemma, där JAG får göra hur jag vill, där JAG får bestämma precis lika mycket. Visste innan att det skulle vara såhär jobbigt så det är ju smällen jag får ta. Skönt iallafall att nu veta att vi bor själva från och med 1 November. Nu kan man lättare se framåt och tänka positivt, vilket jag hade väldigt svårt för innan, då jag trodde att man skulle bli fast i det här kollektivet en låååång tid. Men det är dags nu, vi behöver sära på oss. Det tär alldeles för mycket på oss alla.
På den tiden hade min panikångest inte ens smygig sig på lite. Tänk hur annorlunda livet blev efter det. Jag önskar att jag aldrig hade drabbats av det. Jag kan komma ihåg känslan när jag kollar på bilden. Hur bra jag mådde psykiskt. Trotts att jag inte har panikångest hela tiden idag så tänker jag ändå i andra banor, och paniken finns fortfarande långt bak i huvudet, den är med mig hela tiden.
Och nu när det är som det är får jag ju självklart mer ångest. Vill bara att allt ska falla på plats, och att jag ska hitta ett jobb, få en ordentlig inkomst. Sen, sen kan jag börja arbeta med mig själv.
man kanske ska börja skriva här igen?..
Hej det var längesen(igen). Men jag ska nog försöka börja skriva här igen, mest för min egen skull. Är så skönt att få ur sig saker man går runt och bär på. Det går trögt för mig och jobb. Jag har varit så ledsen nu sista tiden. Jag ger verkligen allting för att hitta ett jobb. Går runt och lämnar CV, ringer, mailar osv. Men ingenting händer. I november flyttar Magnus och Martina vilket innebär att jag och Mattias bor kvar här själva, ska bli så skönt och mysigt jag kan inte förstå det!! Som vi har längtat.. Men jag känner mig mer stressad än någonsin nu, då jag också måste betala hyran eftersom det är en så stor lägenhet vi ska ha.. Låter helt sjukt men jag har aldrig varit såhär desperat efter ett jobb. Har aldrig varit såhär svårt för mig och hitta jobb, men det är verkligen skillnad på Sthlm och Malmö. Finns sååå mycke mer möjligheter i Sthlm. Malmö är trots allt en liten stad, visserligen är det ingenting att skylla på. Jag är bara så rädd att jag ska bli deprimerad igen, som jag blev förut.. Känner mig ledsen och nere, och misslyckad och värdelös. Och jag vet att Martina kommer fixa jobb innan mig. Hon har bott här 2 månader, och jag 8. Känner på mig i magen att hon kommer ha flyt här. ÅH allt känns jobbigt :'(
long time no see!
Hej det var längesedan! Har inte haft så mycket och skriva om så det är därför det har varit helt stendött här. Livet är bra här nere i malmö. Jobbar på tre olika ställen (Deltid dock) så går hemma mesta dels av tiden vilket är psykiskt krävande. Jag mår dåligt av att gå hemma och aldrig känna att jag har tillräckligt med pengar. Jag vill också aktivera mig och inte bara vara hemma varje dag. Känns som jag har gjort allting jag kan. Lämnat CV i massor av butiker, ringt olika jobb, sökt på arbetsförmedlingen, kollat med kontakter. När är det min tur? :( När ska jag få börja jobba och känna att jag gör nytta? Förutom det är allt fint. MAttias och jag växer och det känns bättre än någonsin! <3
Imorn!!
Imorgon ska jag tatuera mig kl 13.00!! Är så sjukt nervös så jag dör, men Meya följer med mig som moraliskt stöd och håller mig i handen, hade inte klarat det ensam tror jag! Ska bli så spännande!!
Jävla skit!!
Sitter på ett ruttet Veolia tåg hem
till malmö. Har längtat så mycket efter Mattias. Och självklart står tåget still och har gjort i en timme snart. Har inte kommit nån vart fast jag suttit här i två och en gav timme. Känner för och gå av och börja gå, det går ju fan fortare!! Åh så sjukt irriterande, ett trasigt tåg står på spåret som de inte har bärgat bort ännu, så vi kommer ingen vart. HATAR DET HÄR. Vill ju hem till min älskling nu!! Längtar tills jag går av i Malmö och får åka hem och lägga mig bredvid min varma snygga man!!! <3
Stockholm
Ligger här i soffan hemma hos mamma. Jag känner mig splittrad.. Kändes Inge roligt att komma hem pga olika anledningar. Jag vill åka hem till malmö igen, och så ska det fanimig inte kännas. Kom hit igår och stannar till på onsdag, saknar redan min älskling där hemma!<3
I fredags var jag på en arbetsintervju för Scandic hotel Malmö. Det Kändes jättebra och jag ska ringa dem när jag kommer hem igen. Hoppas hoppas jag får jobbet som frukostvärdinna. Sen ringde en klädesbutik som heter RedGreen som vill träffa mig den 16 maj. Hoppas jag får det också!!! Hoppas ! Är så taggad på och få ett jobb nu så ni anar inte. Vill tjäna pengar, kunna göra saker, köpa saker.. Spara. Aa, fan ett jobb är högst upp på listan nu. Gått hemma alldeles för länge!!
Saknar dig min skatt
stark
Idag har jag legat hemma hela dagen. Har knappt orkat gå upp ur sängen här hos Camilla. Jag är så ledsen över allting. Jag vill att allting ska bli bra. Samtidigt som jag känner att jag har fått nog av karatefyllor, brist på respekt och att bli tagen för givet. Det var inte så jag ville ha det. Jag vill ha en pojkvän som uppskattar mig, som vill göra saker för mig lika mycket som jag ställer upp för honom, som väljer mig före alkohol. Som tar hand om mig när vi är ute, och ser till att jag kommer hem ordentligt. Som ser vad jag gör för honom, och som hjälper mig rent ekonomiskt nu när jag har det kämpigt. Jag är trött, ledsen, mina ögon är röda efter alla tårar. Mitt hjärta känns krossat, jag känns tom. Men jag ger inte upp, jag älskar dig över allt annat Mattias, och jag ger inte upp i första taget. Du är fan allt för mig. Har sovit här i tre nätter om man räknar med den här. Imorgon ska jag få träffa dig och jag längtar ihjäl mig. Saknar dig så.. Samtidigt som jag känner som jag gör så känner jag mig starkast i världen. Jag ser problemen och tar tag i dom. Till skillnad från alla andra naiva jävlar som bara skrattar åt saken och fortsätter fast man gjort bort sig. Jag tar ingen mer skit och det har jag fan visat nu
Tom,sårad och stark.
Kan inte sova...
Ligger i hästens sängen hemma hos Camilla.. Den är så skön så jag dör! Ändå kan jag inte sova.. Kan inte koppla av riktigt, märkligt. Ligger och grubblar och hit och dit. Jobbig känsla jag har i kroppen, som inte riktigt vill försvinna. Jag tror den känslan heter ångest. Inte panikångest, men ångest. Jag har ångest över min livs situation, över att jag inte får in tillräckligt med pengar. Kan inte spara pengar för och hitta på roliga saker.. Det är en sån jobbig känsla. En inre stress jag inte blir av med förns jag hittat ett jobb. Det är svårt med jobb i dagens läge. Och Malmö har 4000 färre jobb än i Stockholm vilket inte underlättar situationen!
Jaja jag ska försöka sova nu och hoppas att jag inte tar med mig tankarna om jobb i sömnen. Godnatt!
Måndag igen
Och ingenting känns kul. Så tråkigt och vara hemma och inte jobba. Var ute i förra veckan och lämnade mitt cv till olika butiker inne i stan. Var rätt jobbigt innan och jag kände mig jätte nervös. Men det gick bra ändå, hoppas att nån av de olika butikerna behöver mig. Vill inget annat än och börja jobba.
Nog om jobb. Imorse var jag ute på en lång powerwalk, kändes superskönt och röra på sig lite, fint väder också. Måste fortsätta hålla igång, för så som jag ser ut nu vill jag inte visa mig i sommar. Känns skit jobbigt men jag känner mig mullig och inte alls nöjd med mig själv. För mycket alkohol, skräpmat och dåliga vanor sista tiden. Slut med det nu. Känner mig trött också vilket beror på att jag inte rör på mig tillräckligt och att jag äter dåliga saker..
Så ska jag känna mig igen!!
Tisdag och super trött
Åh jag har en jobbig känsla i kroppen. Känner mig inte riktigt nöjd med nånting. Sista tiden har jag börjat känna mig mullig och jävligt otränad. Har sagt miljoner gånger att jag ska ta tag i det och börja träna, men det blir aldrig av. Jag vill ju ha den där dröm kroppen man alltid drömt om. Och nu tänker säkert vissa "men snälla becca du e ju smal och har fin kropp" men nej jag har också komplex precis som alla andra. Känner mig inte nöjd alls när jag tittar mig i spegeln.. Sen har jag varit väldigt nere nu på kvällen. Jag känner att jag gör så mycket hela tiden för Kärleken. Jag följer med på middagar hos Mattias föräldrar, jag följer med på fester hit och dit och middagar och allting som Mattias vill. Men han frågade inte ens hur det gick på min arbetsintervju idag. Han har garanterat glömt bort det, just för att han är så uppe i dig själv och allt vad han gör. Jag har frågat om han vill äta middag hos Camilla ett antal gånger men han brukar inte orka. Jag ger alltid så mycket av mig själv utan att se vad jag får tillbaka. Varför varför är jag sån? När jag hade fått jobbet och jobbat första dagen på förskolan här så frågade inte Mattias hur det gick, för han hade glömt bort det. Såna saker sårar mig. Jag har gett upp hela min värld och allt mitt för att flytta hit. Hade det varit tvärtom hade jag stöttat Mattias hela tiden. Nu på lördag ska vi spela in deras musik video och jag har verkligen ingen lust. Känner bara för att åka på spa och ro om mig själv en helg..
...
