Jag blir så trött på situationen ibland. Jag blir trött på och bo i ett kollektiv där man hela tiden måste rätta sig efter alla andra. Jag kan aldrig prata direkt med Mattias när det är någonting jag stör mig på, eller vill prata om. Jag måste alltid vara smidig och ta det när vi är ensamma. Vilket då gör att man går och retar sig ännu mer på det när man inte får ut det på en gång. Sen snackas det en del sins emellan vilket också är något så otroligt störande. Mitt motto är fan att aldrig lita på någon. Jag är så trött på att tippa på tå, rätta mig efter alla andras regel. Jag vill känna mig som hemma, där JAG får göra hur jag vill, där JAG får bestämma precis lika mycket. Visste innan att det skulle vara såhär jobbigt så det är ju smällen jag får ta. Skönt iallafall att nu veta att vi bor själva från och med 1 November. Nu kan man lättare se framåt och tänka positivt, vilket jag hade väldigt svårt för innan, då jag trodde att man skulle bli fast i det här kollektivet en låååång tid. Men det är dags nu, vi behöver sära på oss. Det tär alldeles för mycket på oss alla.