Panikångest, fan vad jag hatar dig. Du förstör så mycket för mig så du anar inte. Jag hatar den där känslan innan själva attacken. Oron i magen, stressad, rädd, yr allt det där. Idag jobbade jag kväll på glasklart. Ett stort event på 3000 gäster. Jag kände på vägen dit att jag inte mådde bra, men jag bet ihop ändå, trots att jag bara ville börja gråta. Väl in på kvällen gick allting bra, Timbuktu och Michael wiehe spelade på festen. Men så framåt 11 tiden började jag få panik attacker när jag stod i kassan i ett öl tält och sålde massa

Nu har jag varit i Stockholm i tre dagar och sitter nu på X2000 tåget hem till Malmö. I söndags fick jag något fri spel och ville bara hem, det var mycket tjaffs med Mattias och jag fick bara nog, så jag satte mig på första bästa tåg. Behövde tid och space. De har varit så skönt och vart hemma och få ro om sig själv och bara umgås med min älskade familj som jag har saknat så otroligt mycket! Kan inte beskriva med ord hur mycket jag saknar dom ibland.. Stockholm också för den delen. Det kommer alltid vara hemma för mig. Så nu är jag påväg tillbaka till verkligheten och har en del saker att reda ut och ta tag i om jag ska må bättre och sluta bli sårad hela tiden. Är väl framme vid kvart i två, så träffar Mattias sen efter han slutat jobba.. Är jätte trött så ska försöka sova en stund nu. Puss

Hallå hallå! Denna dagen har gått fort. Har motionerat, varit ute, städat och även provjobbat på ett nytt jobb! Kajutan, en restaurang i Limhamn, precis vid bron och vattnet. Så fint! Det gick bra, men det var otroligt mycket att göra. Jobbade med en jätte gullig tjej son heter Sandra som jag bytte nummer med, vi klickade på en gång! Jobbade i kassan och fixade kaffe, glass m.m. Personalen där vet jag inte riktigt va tyckte.. Vissa välkomnar inte nya speciellt bra tycker jag, och sånt känner man tyvärr direkt. Men överlag var dom helt okej. Från och inte ha något jobb typ, till att två jobb nu vill ha mig. En kille ringde idag och erbjöd mig en halvtids tjänst på en restaurang, nyöppnad. Min magkänsla säger att jag ska tacka ja till den, då det kändes bättre när jag träffade den killen som ska öppna den restaurangen.. Dock är det bara halvtid, men med goda möjligheter till heltid. Vet inte hur jag ska göra! Kan inte sova för jag ligger och grubblar alldeles för mycket!

När ska du ändra på dig Mattias? Betyder mina känslor någonting för dig? Ibland känns det inte som det. Du vet att du gör mig ledsen, ändå fortsätter du.

Jag stör mig på folk i det här kollektivet. Behöver nog inte nämna vem/vilka. Men jag klarar inte av människor som är sura 24 timmar om dygnet. Som har en jävla attityd som man blir galen på. Ni vet när man själv försöker så gott man kan att muntra upp personen i fråga, men det hjälper inte utan man får dras med den här griniga människan. Längtar så mycket till 1 November så det är sjuuuukt. Ska bli helt underbart och bo ensam med killen jag älskar mest av allt på denna jord!!

Jag blir så trött på situationen ibland. Jag blir trött på och bo i ett kollektiv där man hela tiden måste rätta sig efter alla andra. Jag kan aldrig prata direkt med Mattias när det är någonting jag stör mig på, eller vill prata om. Jag måste alltid vara smidig och ta det när vi är ensamma. Vilket då gör att man går och retar sig ännu mer på det när man inte får ut det på en gång. Sen snackas det en del sins emellan vilket också är något så otroligt störande. Mitt motto är fan att aldrig lita på någon. Jag är så trött på att tippa på tå, rätta mig efter alla andras regel. Jag vill känna mig som hemma, där JAG får göra hur jag vill, där JAG får bestämma precis lika mycket. Visste innan att det skulle vara såhär jobbigt så det är ju smällen jag får ta. Skönt iallafall att nu veta att vi bor själva från och med 1 November. Nu kan man lättare se framåt och tänka positivt, vilket jag hade väldigt svårt för innan, då jag trodde att man skulle bli fast i det här kollektivet en låååång tid. Men det är dags nu, vi behöver sära på oss. Det tär alldeles för mycket på oss alla.

Hej det var längesen(igen). Men jag ska nog försöka börja skriva här igen, mest för min egen skull. Är så skönt att få ur sig saker man går runt och bär på. Det går trögt för mig och jobb. Jag har varit så ledsen nu sista tiden. Jag ger verkligen allting för att hitta ett jobb. Går runt och lämnar CV, ringer, mailar osv. Men ingenting händer. I november flyttar Magnus och Martina vilket innebär att jag och Mattias bor kvar här själva, ska bli så skönt och mysigt jag kan inte förstå det!! Som vi har längtat.. Men jag känner mig mer stressad än någonsin nu, då jag också måste betala hyran eftersom det är en så stor lägenhet vi ska ha.. Låter helt sjukt men jag har aldrig varit såhär desperat efter ett jobb. Har aldrig varit såhär svårt för mig och hitta jobb, men det är verkligen skillnad på Sthlm och Malmö. Finns sååå mycke mer möjligheter i Sthlm. Malmö är trots allt en liten stad, visserligen är det ingenting att skylla på. Jag är bara så rädd att jag ska bli deprimerad igen, som jag blev förut.. Känner mig ledsen och nere, och misslyckad och värdelös. Och jag vet att Martina kommer fixa jobb innan mig. Hon har bott här 2 månader, och jag 8. Känner på mig i magen att hon kommer ha flyt här. ÅH allt känns jobbigt :'(