<3

Har haft en myskväll för mig själv. Dock har det inte varit speciellt roligt, har känt mig ensam bara. Och när man är ensam så börjar man ju fundera på saker och ting. Och jag behöver som vanligt få ut mig lite. Jag har så mycket och bearbeta, det kommer ta så lång tid för mig och glömma allting. Allt har satt sina spår. Du har behandlat mig som en slagpåse. Du har kommit och gått, ständigt på dina villkor. Du har sagt saker du aldrig har menat. Du har kört med mig fram och tillbaka, du har ljugit, svikit, sårat, utnyttjat. Jag satt och läste i min skrivbok idag om allt som hänt senaste tiden. Och bara det är ju så mycket så man vill spy. Det är EXAKT samma saker som förut. Varför har jag tagit emot ännu mera skit? Det hade ju inte behövt vara så, men jag är för svag. Eller jag har varit för svag. Har lärt mig otroligt mycket under vårt sjuka förhållande. Och det är och inte tro att jag inte duger. Att jag måste ändra på mig för någon annans skull. För det är precis vad jag har gjort för dig Sonny. Du har ständigt sagt allt dåligt om mig, kritiserat mig och hur jag lever mitt liv. Min klädsel, min livsstil. ALLT. Det är helt sjukt egentligen. Och dina ord att du älskar mig, det är ju verkligen bara tomma ord. För älskar man någon och säger det till någon, då ska man ju visa att man gör det också. Och kärlek handlar ju om att man blir kär i personen. Då ska man inte behöva ändra på sig. Självklart kan man behöva ändra dåliga beteenden, men inte personen. Och det är precis det som jag har fått göra. Jag har ändrat hela mig själv för din skull, och ändå inte fått något för det. Inte har jag mått bra av det heller, snarare tvärtom. Du har verkligen lyckats psyka mitt huvud. Du är en sjuk människa. Ändå har jag älskat dig så innerligt. Kanske för att jag såg dina fina sidor en gång i tiden. Vad hände egentligen.. Jag kommer aldrig att förstå det. Jag tycker det är sjukt hur du kan behandla mig som du gjort och gör, och sedan inte bry dig om det ett dugg. Mår du aldrig dåligt själv? Har du aldrig sömnlösa nätter? ångrar du inte saker och ting? Rinner tårarna aldrig nedför dina kinder? Har jag aldrig existerat för dig? Det känns faktiskt inte som det. Vad tänker du egentligen när du tänker på mig?
Jag har gjort allting för dig, allt för att en gång vinna dig tillbaka. Dock lyckades jag inte, utan det blev ett sjukt spel alltihop. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Trots allt som har hänt. Jag kan inte sluta bry mig om dig även fast jag hatar dig. Så mycket jag gett av mig själv, jag har gått genom eld och vatten för dig. Jag har aldrig slutat hoppas. Vet inte vad jag ska skriva mera. Jag är tom på ord. Jag har bara så mycket inom mig som jag måste få ut.l Jag längtar tills jag har gått vidare helt utan dig. När jag kan nämna ditt namn utan att min mage vrider sig. Jag hoppas att jag lärt mig en läxa utav allt det här. Och alla fina som orkat lyssna alla gånger. Betyder guld. Nu har jag gråtit en massa och fått skriva av mig. Nu känns det bättre.





En bild säger mer än tusen ord. Alla bilder på dig är raderade. Har klippt bort dig från den här bilden, då du ligger i underslafen under mig..

Det känns bra, men ändå så tomt på nått sätt. Nu pratar vi inte längre, som så många gånger förut. Jag tänker inte speciellt mycket på dig, men när jag väl gör det så kan jag inte låta bli att undra vad jag har gjort för fel. Men det spelar ingen roll hur många frågor jag ställer mig själv, för jag kommer aldrig ALDRIG få reda på varför du är som du är mot mig. Jag har alltid försökt, försökt med allt. Men främst och bara prata med dig, för jag tycker det är så trist och gå runt och hata varandra, även fast du varit ett svin mot mig. Finns inte så mycket och göra åt det. Jag får skylla mig en del själv som valde att ha det så. Jag kommer aldrig ha det sådär igen. Men det är ju ett bevis på att såren sitter kvar. Jag är så otroligt rädd för och bli sårad igen. Men så elak som du har varit och är mot mig kommer aldrig någon annan vara. Har svårt och tro att det går. Du nådde ribban, och jag vet inte hur många gånger jag har fått nog, ändå är jag för svag för och säga nej och stå upp för mig själv. Jaja, spelar ingen roll nu. Jag skulle fortfarande vilja ha en förklaring till allt, för jag vill verkligen veta. Men det kommer jag aldrig att få, så det kan jag glömma med en gång. Det känns som du och jag aldrig har existerat. För mycket skit har kommit efter. Synd att mitt första förhållande blev så, för nu har jag inget att jämföra med, men jag vet att det finns så mycket bättre än dig. Det gäller bara för mig att öppna ögonen.

31 Mars drar vi till malmö darling! Det kommer bli så jävla gaaaaaaaaaaaaaaaalet! Längtar som fan!