Ligger i min säng och har precis tittat klart på en film som var sådär.. Role Models hette den. Har legat hemma hela dagen idag och varit bakis. Vi firade Linnea igår hemma hos henne med god mat och vin, och sedan åkte vi taxi till collage. Hade jättetrevligt igår men gjorde av med mycket pengar så lite ångest har jag allt idag, men det var det värt. Jag saknar min Mattias så jag håller på och dör, vi har inte setts på snart två veckor! Som tur är åker jag dit på tisdag morgon så vi ses iallafall snart. Det här avståndet gör ont. :(

Varför ska dom vara så långa? Det har jag alltid tyckt. Jag har varit hemma hela dagen idag också, tog en lång promenad i det härliga vädret med mamma och Kenta bara. Somnade framför tvn och nu ligger jag här. Kul liv jag har. Fan jag vill komma igång nu med allt. Jobb, få en ordentlig inkomst varje månad och kunna göra saker. Får lite smått panik av att ha det såhär. Vill kunna köpa saker och spara lite pengar. Just nu kan jag inte göra nåt av det. Men jag söker jobb för fullt och hoppas det ska hända något snart..

Och det är hur fint väder som helst ute! Riktigt höstväder. Så idag ska jag nog ta mig ut på en lång promenad. Fast fan jag vill ha en hund alltså. Inte som jag ska ta hand om jämt, utan bara när det passar mig haha. Verkar så mysigt och ha en hund, man har sällskap hela tiden och som man kan ta med ut och gå med och så. Men det lär dröja isåfall om jag ska skaffa en hund.. Hursomhelst, helgen har varit lugn och jag har mått helt okej faktiskt. Har iprincip legat i sängen hela helgen och kollat på film, hade gäster igår men annars. Imorn blir det jobb igen, på stureby förskola där jag var förut. och det ska bli SJUUUKT kul och träffa alla där igen!!:D Nu ska jag börja klä på mig tänkte jag.

Och det är grått ute. Jag får ångest av att titta ut genom fönstret. Det är en sån här dag när allting känns tråkigt och deppigt. Har inte lust att göra nånting alls. Gråten i halsen och jag vet inte varför. Fan hände med mig? Jag som var världens lyckligaste och hade kommit ur det här? Tydligen inte.. Jag måste slåss mot skiten igen, och det är allt annat än roligt

Har möblerat om här idag, fråga mig inte varför. Understimulerad helt enkelt. Ville ha sängen i mitten och har fått två byråer av Micke idag så har pulat lite med det. Det blev mysigt här inne faktiskt. Men skulle döda för att Mattias låg här bredvid nu. Mår inge bra av att vara ifrån honom såhär. Men nu är läget som det är och det är bara att gilla. Hösten är verkligen här också vilket gör allt ännu gråare. Kallt, mörkt och grått ute. Längtar faktiskt till vintern och julen. Julbaka och bara mysa med familjen och älskling. Sen blir det ju alltid ljusare när snön kommer. Sjukt va deppig man blir av hösten, iallafall jag.. Sen en annan sak, fattar inte hur man lägger in bild i inlägget?! va har hänt ?

Vet inte riktigt hur det känns och vara hemma. Vill knappt säga att jag känner mig orolig och ångest fylld igen. Visst har jag känt av det nu nere i Malmö också. Jag tänker inte må dåligt igen. Jag tänker inte låta min hjärna fokusera på onda tankar hela kvällar och dagar. Dom förstör bara för mig! Det tillför ingenting till mig, jag behöver dom inte. Jag vet, VET att det är mina tankar som gör att jag får mina panik attacker och oroskänslor, och önskar verkligen att jag kunde göra något åt mina tankar. Det är sjukt hur mycket ni förstör!!! Jag ska kämpa mot mina hjärnspöken. Jag ska vinna över dig panikångest!

Var ute och gick i spöregnet för nån timme sen. Behövde luft, och gå av mig alla dumma tankar. Det gick inte. Kände mig bara yr när jag var ute och gick, och fick ännu mer "det är inte jag som gör det här" känslor. Det är obehagligt, så jag gick hem och blev ledsen istället. Jag vill ju må bra, jag vill inte vara en snart 20 årig tjej med dom här problemen, jag är alldeles för ung.. Är så trött, min kropp har hållt igång hela dagen. Fick tillochmed gå hem från jobbet imorse för att jag kände att jag skulle falla omkull vilken sekund som helst. Skulle kunna, utan att ljuga betala alla pengar jag någonsin ägt för att slippa med den här panikångesten. Och min lilla älskling, jag saknar dig! Vi ses imorgon, jag längtar tills jag får lägga mig i din famn och du säger: allt kommer bli bra!

Jag känner mig så ledsen, jag har haft ångest hela dagen. Hjärtat har slagit, min rädsla och oro har bara blivit värre och värre. Det värsta av allt är att jag går runt och tänker att det kanske är något allvarligt fel på mig. Att jag är allvarligt sjuk. Hjärntumör, hjärnblödning eller liknande. Har känt mig konstig och mosig i huvudet hela veckan, känner overklighetskänslor till och från, vilket är jätte obehanligt. Känner mig snurrig, som att saker runt omkring mig snurrar. Jag är så rädd så jag vet inte vad jag ska ta mig till just nu. Gråter hela tiden och känner oron blir större och större, och rädslan gör mig galen. Jag vill inte! Ska till min älskling imorgon, med min bästa vän dessutom. Har sett fram emot det så sjukt mycket, men nu känns det precis som att tiden har stannat. Ingenting känns likt var det brukade vara. Jag känner mig inte det minsta levande och full av liv, som jag annars har gjort hela den här sommaren!Jag vet inte vad jag ska skriva för att folk ska förstå hur det känns att brottas med sina egna tankar och sin egen ångest. Det är jag själv som framkallar det här, alla symtom blir värre när jag skrämmer upp mig själv och blir rädd. Ändå gör jag det hela tiden.

Idag är jag hemma från jobbet. Jag känner mig sjukt illamående och ångestfylld. Jag har ingen aning om vad det beror på eller varför jag får ångest nu, nu när jag mår som bäst?!Jag orkar inte detta en gång till, jag gör det verkligen inte. Mår skit just nu

Jag känner mig rädd. Rädd, vilsen och ångest fylld. Jag fick igår åka till min terapeut som jag gick hos förut och som jag inte varit hos sen i våras, pga att jag fick sån stark ångest attack på jobbet att jag var tvungen och ringa henne. Kändes inge roligt alls och få det på jobbet, DET FÅR INTE GÅ UT ÖVER JOBBET!! Inte en gång till. Men jag satt iallafall och åt mat med barnen vid lunch. Kände redan på morgonen att jag kände mig orolig och ångestfylld. Jag ska precis sätta mig ner och äta, jättehungrig. När jag känner mitt hjärta börja slå fortare och hinken av oro hälldes över mig. Blev svettig och darrig och fick svårt att andas. Jag kunde inte börja äta min mat, då jag började må illa istället. Jag var tvungen och säga till en kollega att jag mådde illa och var tvungen och gå och lägga mig i fem minuter på avdelningen, som jag då gjorde. Ringde min terapeut som försökte lugna ner mig. Jag blev ledsen och började gråta. Tänkte att jag kanske skulle gå hem, men fick då ännu mer panik av tanken att vara ensam hemma. Jag vill inte att det här ska hända igen! Att jag inte kan vara ensam, att jag är fast i mina panik tankar och katastrof tankar. Att mitt liv ska bli begränsat och jag ska avstå från saker bara för jag känner oro. Jag vågar inte ens gå ut och gå ensam på kvällarna längre, som jag älskade och göra förut och som jag alltid gjorde förut. Det var tiden jag fick för mig själv och det var så skönt. Nu får jag bara en klump i magen om jag går ut. Förut åkte jag mer än gärna in till stan eller längre för och träffa kompisar var och varanan dag, det är aldrig något jag gör längre. Känns som att en fika i stan en kväll inte existerar för mig. Jag vill inte att det ska vara så! Jag vill inte börja dagen med att känna ångest på mornarna. Jag hoppas att det här bara är ett bakslag och att det går över så småningom, jag vet ju trots allt så mycket mer om panik ångest och övningar och i vilka tanke banor man ska tänka. Men det är så svårt, och mina tankar lurar mig gång på gång! Och det värsta av allt är att jag mår så jävla bra och har det så bra med allting runt omkring mig, ändå ska jag få sånna här attacker. Det kanske trots allt är som min terapeut sa, att jag står inför ett stort beslut(Flytta till skåne) Vilket innebär lämna vänner, familj, inte kunna träffa dom när man vill. Hitta och börja på ett nytt jobb vilket också kan vara påfrestande, vänner och familjs synpunkter om flytt, jobb, osv. Jag försöker göra Mattias i Malmö nöjd, samtidigt som jag inte vill svika mina vänner och familj vill jag kunna finnas för honom vilket just nu blir svårt när jag bor här och han där. Påfrestande med alla tågresor, stress. Jag är sårbar och min kropp säger ifrån när det blir för mycket. Det har jag märkt. Vill känna en trygg och ordnad tillvaro med jobb, och boende där jag kan luta mig tillbaka och verkligen känna att "här bor jag" Det längtar jag efter..

Bara ordet får min mage att vända sig. Jag trodde jag hade kommit över allt jobbigt jag gick egenom förut. Men sista tiden har jag känt att paniken och tankarna har kommit tillbaka. Det gör mig så ledsen så jag kan inte förklara. Jag ville aldrig vara med om det här igen. Jag satt i soffan för en stund sen och kollade på sex&the city, och hade precis pratat med Mattias. När hinken av obehag och ångest hälldes över mig. Jag kände hjärtat slå, paniken, svårt och få luft. Usch det är så jobbigt, jag hatar dig panikångest!! Har även åkt tunnelbana flera gånger den här veckan och det känns som att det bara blir jobbigare och jobbigare, fast det borde vara tvärtom? Mina tankar och min ångest tar över för mycket i mitt liv, och det vill jag inte att den ska göra! Jag blir så ledsen varje gång det här händer. Känner mig svagast i världen, rädd och otrygg. Känner aldrig såhär när jag är med Mattias. Vilket är så skönt, men jag behöver honom nu :( Min älskling! Jag ska vara stark!

Halloj halloj. Sjukt längesen igen, glömmer bort att jag har den här bloggen.. Så vad har hänt sista tiden? Absolut ingenting, jag pendlar fram och tillbaka till malmö. Jobbar här hemma då och då, och när det inte finns jobb åker jag ner och bor hos min älskling. Jobbar den här veckan nu och drar ner på fredag. Då hoppas jag Nea följer med så vi kan göra malmö igen, efter så lång tid nu. Grabbarna saknar henne så det klart hon ska med! Det börjar dock bli lite jobbigt och pendla fram och tillbaka 62 mil varje gång. Vill bosätta mig där nu, men det tar tid.. ska på en arbetsintervju nästa måndag för vapiano restaurangen. Är sjukt taggad och ska ge allt!!