jag har haft en jobbig dag idag. Har haft ont i bröstet och mina tankar har gått i etthela dagen. jag hade panikångest när jag gick hem idag och mådde så dåligt så jag gick och la mig när jag kom hem, flö att slippa känna obehaget. som tur var somnade jag så jag slapp det värsta. Men jag hatar när jag hamnar i mina dumma tankebanor som jag har så svårt med och komma ur!! Blir som en helt annan person. Jag har så fullt upp med att fokusera och känna efter hur det känns i kroppen ibland så jag varken ser eller hör omgivningen. Jag går in i min egen lilla bubbla och mina tankar framkallar ångesten och alla dess känslor. Jag vet att det är ångest, jag vet att jag får luft. Men när det väl händer så är det inte så lätt. Jag vill bara fly, jag önskar jag kunde betala alla pengar jag har för att aldrig ha drabbats av det här. Jag hade kunnat gå genom eld för och slippa det här, för två år sen hade jag aldrig sånna här tankar och känslor. Helt sjukt

Jag gillar och skriva av mig. Jag tycker det är så skönt och få ur mig en del som finns inom mig och gnager. När jag mår dåligt och har ångest, brukar jag nästan alltid tänka tillbaka på hur mitt liv såg ut innan jag fick min panikångest. När jag jämt var ute och rännde på kvällar och nätter. När jag kunde åka till andra sidan stan utan problem och hinder. Jag var inte rädd för någonting. Jag gjorde precis vad jag ville, när jag kände för det. Var aldrig rädd och tänkte på döden och allt var det är. Jag kunde åka tunnelbana överallt utan problem. Nu sätter jag mig inte på en tunnelbana. Nu är det ett projekt för mig varje gång jag ska ta mig ut. Är jag full är det inga problem, då glömmer jag bort det. Men att åka kommunalt in till stan en kväll nu skulle vara jättejobbigt för mig. Har inte varit inne i stan på över ett år, bara dom få gångerna när jag har varit ute och druckit. Jag går inte ut i onödan när det är mörkt ute. Stannar hellre inne där jag vet att jag är trygg. Jag hatar att det är så. Mina katastrof tankar som ibland kommer mig närmre än någonsin. Som viskar till mig att jag inte får luft. Jag känner pulsen slå fort när jag är ute. Jag känner en ständig rädsla för allting. Det är jobbigt och det har förändrat mitt liv. Panikångesten har ändrat min syn på livet. På ett negativt sätt. Jag vill leva mitt liv precis så som jag gjorde förut. Nu måste jag hela tiden "tänka efter" så fort jag ska göra någonting. Det kommer så mycket hinder pga av att jag tänker i dom banorna jag gör. Det är ingen som kan förstå panikångest om man inte upplevt känslorna själv. Det är en obeskrivlig känsla. Man blir så rädd så man vet inte vart man ska ta vägen, i stundens hetta vill man bara bli nersövd eller dö. Men jag kämpar på. Har kämpat i ett år mot den här skiten och har fan inte gett upp än! Mina tankar ska inte få styra mitt liv! I HELVETE HELLER! Det ska återgå till det normala!

Och jag ligger i sängen, klockan är 11. Sjukt skönt. Jag är trött efter en tuff vecka så det känns inte mer än rätt och ligga här och mysa. Lyssnar på Chris Medinas nya platta. LOVELY. Annars då, jo jag jobbar. Min mamma ville ha ett snack med mig igår vid middagen. Jag trodde direkt att jag hade gjort nåt dumt eller nåt. Men det var helt tvärtom. Hon berättade för mig hur hon kände för det här med malmö och min flytt och vilja och hit och dit. Och hon har, från första början sagt att jag inte får flytta förns jag har hittat ett jobb. Men under den här tiden har hon sett på mig att jag inte mår bra av att ha det såhär, och att det är svårt för mig och söka jobb i malmö samtidigt som jag jobbar här i sthlm. Jag har missat en tio intervjuer pga av att jag har jobbat och inte kunnat ta mig ner. Så den här taktiken har ju inte funkat,eftersom jag fortfarande inte har flyttat utan står kvar på ruta ett. Så hon sa till mig igår att hon tycker att jag ska flytta. Hon säger att hon ser på mig att jag är redo, att jag inte vill något annat än att vara nere hos Mattias. Äntligen har hon förstått hur jävla krävande det här är. Hon sa : Becca man ser på dig att du är i malmö i ditt huvud hela tiden. Du är redan där. Vi kanske ska se det här som ett tecken, att det kanske är dags för dig nu och ta det här steget. Flytta, och därefter hitta ett jobb, när du kan vara där hela tiden.. Jag får tårar i ögonen när jag skriver det här, det känns verkligen som att det är nära nu. Jag undrar bara hur jag ska klara mig utan min andra halva, Linnéa... fan

Usch vad grått och äckligt det är ute den här tiden :( Vaknar med ångest upp till öronen fan. Tänk om det hade varit sommar och strålande solsken genom fönstret när man vaknade, men nej nej på sommaren klagar man bara på att det är för varmt. Nä, jag älskar sommar och vill nog ha det året om.. vinter och snö är ändå okej, då är det ljusare ute. Men det här vi har nu är SKIT! Annars då, jo jag har jobbat idag och känt mig lite hängig. Alla ungar snorar och hostar ju så det är väl nåt skit. Har ikväll sökt två jobb till i Malmö, Cubus och Café Hollandia. Vi håller tummarna! Blir jag kallad på intervju denna gång så åker jag ner oavsett om jag jobbar, missar inte en chans till.

Ikväll åkte Mattias hem till Malmö igen. Han har varit här hela helgen, han kom i fredags vid 10. Tycker det har varit den mysigaste tiden med honom hittils. Vi har varit helt ensamma hos mig, utan mamma, utan hans tvilling. Bara han och jag. I fredags så satt vi bara här hos mig och åt ostar och kex och drack vin och hade hur mysigt som helst! I lördags åkte vi in till söder och gick en lång promenad i det soliga vädret. Sen på kvällen lagade vi mat och bara myste. Efter det drog vi över till pappa dit jag hade bjudit lite folk. Satt där och drack och hade super trevligt, sedan drog vi till ambassadeur. Idag har vi legat hemma och myst hela dagen bara. Kramats och kramats. Var jättejobbigt som vanligt att lämna honom.. Hade en klump i halsen redan imorse när jag vaknade. Och tårarna kommer lite till och från. Jag älskar dig av hela mitt hjärta Mattias, och jag är lycklig med dig. Du får mig och känna mig hel, och jag är lyckligast i världen att jag har dig! Min skrutt.. Känns tomt i lägenheten nu, vill bara att han ska vara här hos mig hela tiden.

Dumma panikångest FÖRSVINN!! Jävla skit tankar låt mitt huvud få vara ifred. Jag orkar inte känna trycket över bröstet och känna att jag inte får luft. Jag kämpar, för jag är så mycket bättre! Jag kommer vinna det här kriget, så det så. Ni är bara tankar, inte verklighet!!! Skitdag

Och stör mig så in i helvete på vissa saker. Jag vet att jag kanske är larvig men kan inte hjälpa det. Har surat hela dagen och bara velat slå sönder nånting, typ en papperskorg. Spelar ingen roll vad det är heller för det är jag som måste acceptera vissa saker. Iallafall, idag har jag varit och strosat på IKEA med Dennis och Tony. Köpte lite fina saker till mitt rum och hem i framtiden så det känns lite bättre nu. Tänkte dricka lite te och lägga mig på spikmattan. Ro om mig själv helt enkelt. Imorn blir det jobb igen med alla gullisar på dagis. Är med 1-2 åringar nu och det är så myyys! Så jävla söta allihopa. Mycke roligare än att jobba med 3-5 åringar som bara bråkar

Igår hade jag en otroligt trevlig kväll! Jag Hannah och Janna va hemma hos Micke med Dennis och co. Har inte hängt med dom på sjukt länge så det var kul och se dom igen. Sen drog vi in till stan och satte oss på Zink vid sture. Idag har jag bara legat hemma och varit bakis.. sjukt alltså, jag blir bakis jämt. Så har inte rört en fena idag. Men imorgon ska jag ut och springa eller ta en lång promenad, kan inte bara ligga inne såhär.. blöö. Nu tittar jag på så mycket bättre och ska sova tidigt idag, Puss på er!

Har suttit hela kvällen nu i sex timmar och skrivit olika personliga cvn som ska riktas till speciella företag, som dom nappar på. Har lagt ner mycket tid och energi nu på det så det känns riktigt bra. Skickat iväg sex ansökningar ikväll. Förut hade jag ett CV som jag skickade till alla, men det funkade inte märkte jag. Så nu har jag specificerat mig ordentligt. Jag känner mig sjukt motiverad och taggad. JAAA:D:D

Och jag åkte hem från älsklingen idag också. Det var sjukt jobbigt faktiskt, ibland brukar jag kunna hålla mig men imorse innan han skulle till jobbet vid halv sju så bara brast allting. Kunde inte somna när han gått och kunde inte sluta gråta. Jag var ledsen hela vägen hem kan jag säga. Det här med distans är verkligen inge roligt. Jag blir låg varje gång jag lämnar Malmö. Visst Mattias är en stor del till det, men faktum är att det känns mer som mitt hem än Sthlm. Jag hör hemma där. Det är mitt hem. Sthlm kommer alltid och vara mitt hjärta, men jag känner att jag vill bort nu. Ikväll har jag för första gången sökt in till lunds universitet och malmö högskola. Har tänkt sista tiden på att börja plugga, och nu tog jag tag i det. Tänk, börja plugga, i en annan stad, träffa en massa nya vänner och börja om ett nytt liv. Inte för att det var nått fel på mitt liv jag har nu, utan för att jag känner att jag behöver lite förnyelse. Och få bo i samma stad som han jag älskar mer än något annat.