Jag tänker fortfarande. Varför gör jag det? Varför tänker jag tillbaka och hamnar i mina små bubblor? Så jäkla onödigt, och det leder ingen vart heller. Klart jag minns våra minnen med ett leende på läpparna, men jag får ändå en obehaglig känsla i kroppen. Det är nog för att du har varit som du varit mot mig. Jag kommer aldrig förlåta dig för det, aldrig.

Idag var jag hos min gulliga terapeut imorse. Fick gå i snöstormen eftersom bussen aldrig kom. Och så var det nån olycka nånstans. Hatar vintern, den skapar bara problem fan. Sen drog jag till jobbet i eftermiddags och det kändes sjuukt konstigt och träffa alla igen. Det var ju roligt såklart, men skumt.. antonio sprang och kramade mig och blev hur glad som helst över att se mig haha. Så ska börja om två veckor ungefär.. och då blir det bara helg jobb. Men som sagt, ska ligga i som fan för och hitta ett nytt jobb nu. Vill inte arbeta där. Nu ska jag skriva i min fina dagbok som jag börjat göra varenda dag, sen mysa med Nisse ! Puss

Jag var inte alls mycke på Krägga i somras. Det ångrar jag, för fan vad jag älskar det stället. Det är något speciellt som står mig så varmt om hjärtat. Har haft så mycket kul där under alla mina år. Jag brukar tänka på hur ledsen jag skulle bli om min pappa skulle få för sig och sälja det. Då skulle jag fan köpa det av honom. Jag minns speciellt en gång jag var där, med Linnéa. Sommaren 08. Vi hade precis börjat hänga med ett nytt umgänge. Jag och Nea åkte ut med min pappa. Vi grillade, badade och hade så himla mysigt. Den kvällen tog jag och Nea cyklarna och cyklade till Ekolsundsbron. En stor bil bro, där vi alltid brukade sitta under, för det var som en gång som var precis under själva bron. Där satt vi den kvällen och pratade om dom nya killarna vi hade börjt hänga med. Linnea var förtjust i Sebbe kommer jag ihåg. S ringde min mobil den kvällen, när vi satt under bron. Han sa att han saknade mig. Det var den gången jag insåg att jag nog var kär trots allt. Vi pratade på bra länge, och kom fram till att han och Sebbe skulle komma ut till oss dagen efter. Det skulle bli så kul! Dagen efter solade vi halva dagen och spelade kubb. Vid eftermiddagen skulle dom komma. Vi sprang till Krägga närköp och mötte dom där. Memories never die!

Nu har jag den är orokänslan i magen igen. Så svårt och förklara alla mina känslor och tankar. Det känns som att ingen förstår, för det är ju ingen som kan hoppa in mitt huvud och veta vad jag tänker och känner om saker och ting? Jag har alltid varit en ängslig person, som bryr mig för mycke om andra. Som blir orolig så fort nån inte svarar i telefonen osv.. jag önskar bara att allt det här aldrig hade börjat. Att jag kunde leva som jag gjorde förut, då jag satte mig på en tunnelbana och skrattade om den stannade i en tunnel och sa: PRECIS SOM I BECK FILMEN! Nu kan jag få ont i magen dagen innan om jag vet att jag ska åka tunnelbana. Och när jag väl gör det kan jag bara koncentrera mig på att jag vill gå av, och hoppas att den stannar vid nästa station utan stopp på vägen, för då får jag panik. Tankar som många med ångest har. Tankar som jag ALDRIG kunde tänka förut, eller ens visste fanns. Är det mycke folk ute någonstans kan jag få panik och känna att jag inte får plats. Jag kan bli rädd för att tappa kontrollen och svimma. Jag är så rädd för alla möjliga saker. Och det som gör mig mest förbannad är att jag avviker från saker som kan vara ångestframkallande. Som jag annars hade tyckt var kul. Att jag just nu verkligen inte kan tänka framåt skrämmer mig.. men det kommer. Det vet jag. Just nu har jag bara hamnat i en svår och stor svacka, som utan tvekan har varit det jobbigaste jag varit med om i hela mitt liv. "ångest" för mig förut, det var dagen efter när jag hade supit skallen i bitar och hånglat med fel kille eller ringt fel person på fyllan. Nu vet jag verkligen vad ordet ÅNGEST har för egenskaper, och det är inte roligt. Att ständigt grubbla över saker som jag inte kommer någon vart med, att ständigt vara orolig utan att ens veta varför? Att tappa lusten att göra saker. Fyfan det här är inte kul. Men jag ska klara det här också. Det är inte gjort i en vända, men jag KOMMER må bra, såsmåningom!