Idag har jag legat hemma hela dagen. Har knappt orkat gå upp ur sängen här hos Camilla. Jag är så ledsen över allting. Jag vill att allting ska bli bra. Samtidigt som jag känner att jag har fått nog av karatefyllor, brist på respekt och att bli tagen för givet. Det var inte så jag ville ha det. Jag vill ha en pojkvän som uppskattar mig, som vill göra saker för mig lika mycket som jag ställer upp för honom, som väljer mig före alkohol. Som tar hand om mig när vi är ute, och ser till att jag kommer hem ordentligt. Som ser vad jag gör för honom, och som hjälper mig rent ekonomiskt nu när jag har det kämpigt. Jag är trött, ledsen, mina ögon är röda efter alla tårar. Mitt hjärta känns krossat, jag känns tom. Men jag ger inte upp, jag älskar dig över allt annat Mattias, och jag ger inte upp i första taget. Du är fan allt för mig. Har sovit här i tre nätter om man räknar med den här. Imorgon ska jag få träffa dig och jag längtar ihjäl mig. Saknar dig så.. Samtidigt som jag känner som jag gör så känner jag mig starkast i världen. Jag ser problemen och tar tag i dom. Till skillnad från alla andra naiva jävlar som bara skrattar åt saken och fortsätter fast man gjort bort sig. Jag tar ingen mer skit och det har jag fan visat nu