Åh jag har en jobbig känsla i kroppen. Känner mig inte riktigt nöjd med nånting. Sista tiden har jag börjat känna mig mullig och jävligt otränad. Har sagt miljoner gånger att jag ska ta tag i det och börja träna, men det blir aldrig av. Jag vill ju ha den där dröm kroppen man alltid drömt om. Och nu tänker säkert vissa "men snälla becca du e ju smal och har fin kropp" men nej jag har också komplex precis som alla andra. Känner mig inte nöjd alls när jag tittar mig i spegeln.. Sen har jag varit väldigt nere nu på kvällen. Jag känner att jag gör så mycket hela tiden för Kärleken. Jag följer med på middagar hos Mattias föräldrar, jag följer med på fester hit och dit och middagar och allting som Mattias vill. Men han frågade inte ens hur det gick på min arbetsintervju idag. Han har garanterat glömt bort det, just för att han är så uppe i dig själv och allt vad han gör. Jag har frågat om han vill äta middag hos Camilla ett antal gånger men han brukar inte orka. Jag ger alltid så mycket av mig själv utan att se vad jag får tillbaka. Varför varför är jag sån? När jag hade fått jobbet och jobbat första dagen på förskolan här så frågade inte Mattias hur det gick, för han hade glömt bort det. Såna saker sårar mig. Jag har gett upp hela min värld och allt mitt för att flytta hit. Hade det varit tvärtom hade jag stöttat Mattias hela tiden. Nu på lördag ska vi spela in deras musik video och jag har verkligen ingen lust. Känner bara för att åka på spa och ro om mig själv en helg..




...