Sitter på skit tåget hem. Spenderar många timmar av mitt liv på dom här tågen. Tyvärr för att jag är flygrädd, annars hade det tagit en timme varje gång. Fan va mycket fel jag har egentligen, fan ska jag vara så rädd för allting. Skitsamma jag har satt mig i sitsen själv. Jag hatar och lämna min älskling, det gör ont och tårarna rinner. Speciellt när jag vet att det är mer än två veckor till tills vi kan ses. Jag måste hem och jobba och få in pengar. Jag kan inte leva såhär längre. Varken jag eller Mattias mår bra av det här. Fram och tillbaka, slitas ifrån varandra. Jävla skit. Jobbsökandet har gått långsamt nu när jag mått som jag mått och jag har skjutit fram vissa saker. Så nu är jag på ruta ett igen. Missat två intervjuer pga att jag mått skit rent ut sagt. Men ska ta nya tag återigen.. Mattias jag älskar dig!