Jag tänker fortfarande. Varför gör jag det? Varför tänker jag tillbaka och hamnar i mina små bubblor? Så jäkla onödigt, och det leder ingen vart heller. Klart jag minns våra minnen med ett leende på läpparna, men jag får ändå en obehaglig känsla i kroppen. Det är nog för att du har varit som du varit mot mig. Jag kommer aldrig förlåta dig för det, aldrig.