Och jag åkte hem från älsklingen idag också. Det var sjukt jobbigt faktiskt, ibland brukar jag kunna hålla mig men imorse innan han skulle till jobbet vid halv sju så bara brast allting. Kunde inte somna när han gått och kunde inte sluta gråta. Jag var ledsen hela vägen hem kan jag säga. Det här med distans är verkligen inge roligt. Jag blir låg varje gång jag lämnar Malmö. Visst Mattias är en stor del till det, men faktum är att det känns mer som mitt hem än Sthlm. Jag hör hemma där. Det är mitt hem. Sthlm kommer alltid och vara mitt hjärta, men jag känner att jag vill bort nu. Ikväll har jag för första gången sökt in till lunds universitet och malmö högskola. Har tänkt sista tiden på att börja plugga, och nu tog jag tag i det. Tänk, börja plugga, i en annan stad, träffa en massa nya vänner och börja om ett nytt liv. Inte för att det var nått fel på mitt liv jag har nu, utan för att jag känner att jag behöver lite förnyelse. Och få bo i samma stad som han jag älskar mer än något annat.