Och den där sjukt jobbiga känslan inom mig vill inte försvinna. Det känns som detta har varat hela veckan. Jag känner mig orolig, uppjagad. Tung i bröstet. Dvs ordet som börjar på Å. Varför har jag det nu? Jag blir galen, jag orkar inte. Jag vill fly, fly dit ångesten aldrig kommer ikapp mig. Fan blir bara så ledsen, jag vill inte må såhär. Så fort jag mår bra en period så får jag straffas för det sen. Tårarna kommer utan förvarning, jag vet inte vad det är jag vill. Vad är jag missnöjd med? Vad önskar jag mig? Hur vill jag ha det? Det kanske är just det som är problemet och orsaken i allt det här. Jag tar så liten plats, vad vill JAG göra på helger? Hur ofta är jag ensam med min pojkvän? Vill jag hänga med på alla saker som händer varenda helg? Min kropp kanske säger till mig att det är dags och stanna upp nu. Det är ju mycket möjligt faktiskt. Den brukar ju reagera såhär när det blir för mycket för mig. Hmm ....