Det är en jobbig känsla jag har i magen, eller nej i hela kroppen. Känner mig orolig och rastlös, det kryper. Jag kan inte sitta still. Ända sen Mattias åkte till Thailand med Tilly (Torsdags) så har jag haft den här jobbiga känslan. Jag är så rädd om honom, är så rädd att något ska hända, att han ska tappa kontrollen och vara med någon annan. Brukar aldrig någonsin tänka i dom banorna, men nu när han är så långt borta så kan jag inte låta bli. Tänker att han kanske glömmer bort mig och får upp ögonen för någon annan och glömmer hur fint vi har det. Risken finns alltid, och det är det som gör mig galen. Jag litar på honom absolut, men jag är ändå orolig. Har drömt att jag varit otrogen inatt, sovit som en kratta. Vill bara att han ska komma hem nu så jag slipper den här känslan.