Bara för att jag precis skrev att allt var så bra här så hamnade jag i mina onda tankebanor och fick panik. Jag lever med en ständig panik som inte alltid existerar, men som gör sig påmind ofta och smygande. Jag mår jätte bra absolut, men inte på samma sätt som ja gjorde innan jag drabbades av min panik ångest. Då jag aldrig var rädd, tänkte aldrig dödstankar. Jag känner rädsla när jag ska ut bland folk. Jag vill kunna göra allt jag vill göra i livet utan att den här skiten ska hindra mig. Känslorna jag har inom mig kan jag inte beskriva.. När jag får ångest vill jag bara fly från mig själv. Ångesten blir för stor för min kropp. Det är som att en demon hoppar in i mig. Det är det jobbigaste jag varit med om och det känns som att jag kämpar och kämpar men ingenting händer. Försöker tänka positivt. Jävla skit, varför just jag? Jag som redan är ängslig över saker jämt. Varför drabbades just jag av det här? Jag skulle så gärna vilja veta det. Vad beror panikångest på? Och vad i mitt liv har gjort så att jag JAG fått det här? Fan också ..