Det ligger på mina axlar idag. Panikattacker blandat med tårar. Hur kunde jag tro att allt skulle bli bra tillslut? Hade jag aldrig trott på det så hade jag aldrig varit här idag med tårar. Blåögd är vad jag är.. men det sägs ju att varje motgång gör en starkare, så det är väl någon mening med allting. Jag har ju redan byggt upp otroligt mycket om man jämför med två år sedan. Jag blir ju dock inte sårad på samma sätt. Men det är när jag hamnar i en speciell tankebana som allt bara släpper. Men med tiden kommer det bli bättre, det vet jag. Det är bara just nu det är rena helvetet. Men det var risken jag tog när jag trodde att det skulle bli bra mellan oss. Har legat hemma och varit sjuk i två dagar vilket inte gör saken bättre heller. Då har man ju tid och ligga och grubbla hela tiden. Men nu när allt är som det är har jag iallafall malmö att se fram emot nästa vecka. Och marcus spelning på fredag. Det ska bli så sjukt kul! Och då ska jag inte ha med mig några dumma onödiga tankar i huvudet, utan då ska jag ha roligt med alla som verkligen betyder något för mig. Känner att jag behöver det nu.. <3



Jag förtjänar så mycket bättre än de här. Skönt att jag iallafall äntligen har insett det.