För vilken gång i ordningen kan man undra? Jag är så jävla sårbar och har mina sår inom mig fortfarande. Varför VARFÖR ska jag öppna mig och ge hela mig själv till folk som jag tror jag litar på? Så får jag ingenting tillbaka, inte ens ärlighet kan jag få höra. Blir så trött på mig själv och folk som ständigt sårar mig, det är på något sätt som att dom vet vart mina ömma punkter sitter. Eller, såklart dom vet. Speciellt S, han har ju pillat upp mina sårskorpor miljontals gånger. Men nu är jag så jävla mycket starkare än vad jag var förut. Jag är ledsen och nere i 10 min sen går det över på nåt sätt. Har så jävla mycket annat som lockar i mitt liv, men kärleken är ju alltid det som svider mest..Varför ska jag dras till alla sviniga killar som njuter av att såra mig och trycka ner mig? Bra fråga.