Ska jag behöva gå egenom det här en gång till? Aldrig i livet. Jag klarar det inte en gång till. Känner mig som tur är så pass stark att jag klarar det här. Självklart är det lika jobbigt som alla andra gånger och det kommer stunder när jag blir helt förstörd och tårarna bara sprutar. Men jag försöker tänka som Mikaela, trots att det är svårt. "Tänk att det som händer, händer av en anledning" "Och det som är meningen att hända kommer att hända" Så jävla svårt och tönka så bara. Jag vill veta nu hur det ska bli, inte luta mig tillbaka och vänta och se. Det kan inte jag, jag är alldeles för sårbar för att gå runt och inte veta till 100 procent hur saker ska bli mellan oss. Men nu sprack ju allting igen, från att du älskade mig i fredags till att du inte ens kunde möta mig för du var trött. Olika budskap varje dag som du inte ens kan förklara. Jag blir rädd..



Jag SKA JAG SKA JAG SKAAA hitta någon som vill vara med mig och som gör mig lycklig! JAg ska!!