Lyssnar på min nya favorit låt som jag länkade i inlägget innan. Den är sjukt bra, men blir typ lite små deppig av den. Jag börjar tänka på Sonny, och tror att jag saknar honom. Men det är ju bara en känsla, inte verklighet. Jag vet att jag innerst inne inte saknar honom, utan jag saknar att ha någon, därför är det han som dyker upp i huvet. Man kan ju omöjligt sakna en person som bara skadat mitt inre och bara varit elak. Nä, jag går aldrig tillbaka dit igen. Jag kommer träffa en bra kille en vacker dag. Dock har jag aldrig haft tur när det gäller min relationer. Dom mest seriösa jag haft har ju liknat varandra. Alla har tagit mig för givet och skitit i mig. Oskar, Sonny, Chris, Charlie. Dom fyra har varit precis likadana. Och oberäknerliga. Jag har aldrig vetat från en dag till en annan vart jag har haft dom, vilket brytit ner mig totalt. Nä, jag ska försöka öppna ögonen och fiska upp dom där riktigt bra killarna som gör en lycklig. Som tar initiativ, gillar och göra saker, istället för och ligga hemma hela jävla tiden och kolla på film och ligga typ. NEEEEEEJ TAAAACK.



I SOMMAR BLIR DET ÖLAND EN VECKA! Fan va galet!