Jag orkar inte förneka nått längre. Jag har fortfarande känslor för dig, trots allting som har hänt. Jag vet att folk tycker jag är sjuk i huvudet som har det, men ärligt talat så skiter jag i det. För jag kan inte hjälpa det. Jag kan inte släppa dig, jag vill vara med dig. Visst finns det bättre killar än dig, men jag vill bara vara med dig just nu. Tänker på dig fan hela tiden, önskar att jag gjorde alla sakerna jag gör med dig. Önskar att du älskade mig lika mycket som du en gång gjorde. Jag önskar att du kom tillbaka till mig, att du ändrar på dig. Det kommer aldrig att hända men jag saknar dig så jävla mycket så det fan gör ont. Önskar att du en dag plingar på dörren med rosor och säger förlåt. Usch det svider inom mig, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Är så otroligt trött på det här, jag vill höra sanningen. Jag klarar av det. Vill man något så måste man kämpa lite, kämpa för att det ska bli bra. Vissa stunder är jobbiga, men det gäller att kämpa sig egenom dom.. Jag har gett upp allting för din skull, och det är väl ett ganska gott tecken på att jag fortfarande älskar dig?