Ja då har min andra bästa vän skaffat sig en pojkvän. Hon är nykär och dom ses varenda dag. Hon saknar honom när hon inte är med honom säger hon. Just nu känner jag mig som ensammast i världen. jag vill ha någon, och det har jag velat det senaste året. Men jag träffar aldrig någon. Vissa människor byter ju pojkvänner varanan vecka. Jag förstår inte hur man kan bli kär så snabbt. Eller är det bara jag som har skitsvårt för och bli kär? Jag är så otroligt rädd att bli sårad igen. Med tanke på att dom killarna som kommit mig närmast har sårat mig något fruktansvärt. Jag behöver inte ens nämna vilka för det vet alla redan. Men jag ser ändå framåt. Jag vill träffa någon, och jag ska göra allt för att göra det också. Jag behöver den där närheten som man får när man är kär. Jag behöver känna att jag inte alltid kommer i andra hand. Som jag gjort dom senaste tre åren. Jag vill träffa någon som vill vara med mig lika mycket som jag vill vara med honom. En som gör att jag känner mig uppskattad, och som bryr sig om mig. Det var längesen jag kände så, och börjar därför glömma hur det känns. Men singellivet har tråkat ut mig. Jag vill träffa någon, någon som är en fin människa rakt igenom, inga fler svin.



<3