Jag är så lycklig! Jag har allt jag vill ha. Världens finaste pojkvän, underbara vänner och familj. Och jag ska äntligen få flytta till Malmö. Jag räknar ner dagar nu, det känns så overkligt. Alla runtomkring mig pratar om min flytt, jag får inte in det i huvudet. Det är verkligt nu. Jag märkte kände det igår kväll också. Jag var ute med Hannah och några och träffade även Andrea av en slump, så sjukt kul!! Och Hannah sa till alla andra att jag snart inte skulle bo här längre, och ville gärna sitta bredvid mig för att snart går inte det bara sådär. Det blir känsligt då känner jag. Jag ringde Linnea också som är den sista människan jag vill lämna. Jag får så ont i magen av att veta att hon är jätteledsen för att jag ska flytta. Men alltid är det någon som blir besviken och i grund och botten måste jag tänka på mig själv och min egen vilja. Om man hela tiden tänker på alla andras tycke och tänk skulle man inte komma någon vart alls..