Känner mig så ensam vissa stunder. Idag är just en sån dag. Jag längtar efter och få ligga bredvid en varm famn som kan hålla om mig och visa att jag betyder något. Jag behöver kärlek och närhet.. har inte fått det på år känns det som. Fina ord som betyder saker. Just nu får jag ingenting sånt. Vissa dagar känner jag mig starkast i världen och mår hur bra som helst. Men fan vad jag saknar att ha någon. Jag vill verkligen inte vara ensam längre, det är ingenting för mig. Och dessutom blir det så lätt att jag börjar tänka på personer jag inte vill tänka på när jag känner såhär, vilket gör allting ännu jobbigare. Men jag kommer aldrig mer och träffa Sonny, det finns inte på världskartan. Jag vill ha Victor, som bor 62 mil härifrån. Jävla skit