Jag hatar söndagar. Ångest upp till halsen. Helgen har sugit röv, jag har varit trött och grinig bara så ingenting har varit kul. Jag är fortfarande arg, men pallar inte skriva upp allting i bloggen. Jag förstår inte varför jag tar så mycket skit egentligen, jag mår ju inte direkt bra av det, och ändå fortsätter jag. Så jävla korkad. Så dum i hela jävla huvet, inte konstigt att jag går runt med ångest. Fan vad jag vill göra mig av med alla gamla idioter som funnits i mitt liv, skära kuken av allihopa och slänga dom i sjön typ. Folk har utnyttjat min svaghet och tyckt att det vart kul och trycka ner mig, och trots det har jag ändå alltid funnits för dom. Jag står som vanligt med öppna armar, även fast jag är omringad av svin. Varför, VARFÖR gör jag så mot mig själv? Jag vill ju inte ens, men jag har så svårt och säga nej. Jag mår illa bara av att tänka på alla sömnlösa nätter, den ständiga klumpen jag haft i magen. Alla tårar som spillts över svin. Det största svinet av dom alla vet vi redan vem det är. Han skulle jag kunna stå och sparka på och bara njuta av att se hans smärta. Men nejnej, istället är jag så jävla snäll som vanligt och ställer upp och står med öppna armar, så jävla fel. FELFELFELFELFEL. Det är ingen som gjort mig så jävla illa som du. Och jag vet vad ni tänker nu, att "det är väl bara skita i honom nu om du hatar honom så mycket" men det är det inte, för hans beteende är så jävla mysko så man fan blir rädd. Sen får jag ju aldrig chansen heller att visa hur mycket jag avskyr honom. Det är ju bara på hans villkor allting sker. FAN VAD JAG HATAR DIG GÅ OCH DRÄNK DIG SJÄLV DIN ÄCKLIGA FULA JÄVLA FITTA