För det första så har det varit en stressig dag på jobbet från början till slut. Jag hatar att jobba helg, och jag sov max tre timmar. Varför jag inte sov mera tänker jag inte gå in på. Jag vet bara att det måste få ett slut. Varför plågar jag mig själv precis hela tiden? Varför kan jag inte nångång skita i vad min hjärna vill och bara försöka tänka vad som är bäst för mig? Jag tänker ALLTID bara vad som är bäst för stunden, konsekvenserna kommer ju alltid senare, och dom skjuter man mer än gärna fram. Tror många av er förstår vad jag menar. Hur kan man bli så svag som jag är? Hur kan man falla tillbaka i den där fällan gång på gång trots att jag vet att det aldrig blir bra? Det är höst nu, grått och kallt. Då vill jag inte vara ensam. Då betyder din närhet mer än vad det någonsin har gjort tidigare. Men jag tänker ju alltid när vi ses att nu kommer jag få må dåligt ett tag framöver, ändå utsätter jag mig för det? Jag vill säga nej till dig, men jag är för svag, och andra halvan av mig kommer alltid att vilja. Det är så mycket vi gått egenom som sitter kvar, trots att jag ibland kan tänka tillbaka på allt skit som varit, så är det ibland som att det inte existerar längre.  Hur kan jag vara så blåögd och naiv och förlåta gång på gång? Jag lovade ju mig själv att jag ALDRIG skulle tillåta mig själv och bli nedtryckt så igen, hur kommer det då sig att jag fortfarande är världens snällaste mot dig? Mina tankar går just nu i 100, och jag försöker tänka hur jag skulle vilja att mitt liv såg ut. Jag vill träffa någon som ger mig kärlek. Som uppskattar mig, fan jag minns inte hur det känns längre. Det suddas ut bara. Och är det så som alla säger, att jag måste göra mig av med allt gammalt för att jag ska kunna se framåt och någongång träffa någon som jag blir kär i? Har så svårt och tro det faktiskt.. Vill bara gräva ner mig själv idag och vakna upp om någon månad och se alla fina saker jag har i mitt liv. Inte bara se det som gör mig så jävla ledsen och knäckt.. godnatt på er .. <3


Jag vill bara glömma dig, glömma att det var mig du blev kär i och ingen annan. Glömma att det blev vi, glömma alla minnen. Tänka att allt det där bara var en dröm..