Funderar STARKT på att flytta. Ner till skåne typ. Skulle verkligen vilja börja på ny kula med allting. Jobb, relationer och så vidare. Är så sjukt trött på vissa runt omkring mig så jag kräks. Attt man får skit kastat på sig och folk verkar inte ens tänka efter LITE på vad man ställt upp för dom. Nejnej nu snackar vi att jag pratar om mina problem endast, som jag tjatat om i tre år. Ni andra pratar minsann aldrig, utan det är jag som ständigt pratar om mina problem med kärlek och allt vad det innebär. Ni lyssnar bara på mig eller hur? Jag lyssnar aldrig, ställer aldrig upp och ger tips och råd. Är så sjukt jävla besviken så jag vill slå sönder nånting. Hur fan kan man slänga ur sig sånna saker. Det kommer jag aldrig förstå. Inte vilja förstå heller. Det här är fan inte okej alltså. Sjunka så jävla lågt och lägga över allting på mig, att jag är en egoist som enbart pratar om mig själv och bryr mig om mig själv är fan det värsta jag hört. Fyfan säger jag bara. Finner inte ens ord som kan beskriva hur jävla förbannad jag är nu. Förbannad, arg, besviken och sårad. Är det tacken?