Varför ska jag alltid blicka tillbaka i tiden och bli ledsen? Varför ska jag alltid leva på minnen och längta tillbaka så jag kan dö och vilja ha tillbaka vissa stunder. SE FRAMÅT! Säger min mamma dagligen till mig. Men Becca du pratar ju bara om killar som varit, tänk hur många fina du inte har träffat ännu, som är bättre än alla du träffat hittils! Det får jag höra ofta, och jag vet att det är sant. Vissa dagar känner jag också så, att jag bara är så jävla taggad på och dra ut och träffa nytt folk, nya killar. Sen kommer dom här jävla depp dagarna som jag allltid får. Det känns precis som att om jag glömmer minnena med personer så gör dom det också, och det vill jag inte, typ.. Vet inte hur jag ska förklara. Vet inte hur jag känner, jo ledsen. Jag vill så mycket! Jag vill se framåt, jag SKA Se framåt!