Blir lätt att man tänker tillbaka när man är ensam. Lyssnar på olika låtar och tänker på det som var förut. Fast det som är skönt är att jag inte blir ledsen längre. Det som var bra förut, var jättebra förut, men det kommer aldrig bli så igen. Man lär sig av personer, vilka man kan lita på och inte. Fast jag vill egentligen inte minnas nånting av det förflutna vi hade eller dig överhuvudtaget, för du förstörde verkligen halva mig. Sånna människor är på väg ut ur mitt liv, med stora steg! Märks att man lyckas också, för dom minnerna vi har tillsammans känns som 100 år sedan, och vissa känns som dom aldrig existerat.