Ja visst är det väl stört hur mycket känslor musik framkallar? Vissa låtar gör så att man bara bubblar av lycka, vissa gör så man blir ledsen, vissa gör att man blir nostalgisk. Jag älskar musik och skulle fan inte kunna leva utan det. Lyssnar på musik 24/7 känns det som. Somnar till musik, vaknar till musik, har jämt musik på, för jag hatar tystnad. Men det jag tycker är skönt är att jag kan börja lyssna på alla låtar jag lyssnade på förut, och inte bli ledsen längre. Jag ler bara åt alla fina minnen som dyker upp i huvet, istället för och bli ledsen. Man kommer ju få hundra tusentals fler minnen i livet. Och det här är bara början. Jag har verkligen blivit något av en livsnjutare, hoppar upp ur sängen med ett leende på läpparna, har absolut ingenting och klaga över i min vardag förutom det här fittvädret. Och andledningen till att jag gick vidare så drastiskt efter allt daltande fram och tillbaka var nog att jag tog tag i mig själv och började själv tycka att jag var patetisk. Men jag vetifan hur jag hade klarat av att nå den här underbara nivån utan mina nära och kära! Fan vad jag älskar er!