Jag behöver ett lyckopiller typ, och jag vet att jag jämt skriver om det här men jag tycker det är skönt och skriva om det. Men fyfan vad skönt det skulle vara och bara glömma vissa saker i sitt liv. Håller på och funderar på en sak jag har tänkt göra, men jag ryser av tanken att prata med honom om han är otrevlig som han brukar vara mot mig. Det ända jag vill är att prata, och säga det som jag känner som jag aldrig fått chansen och göra. Sen skulle allting kännas så himla mycket bättre. Inte börja tjafsa, utan jag får säga vad jag har velat en lång tid, och han också. Förstår er alla mina vänner som är trötta på mig och mitt gnäll om allting hela tiden och jag ber om ursäkt för det. Men det är ni som gör att jag ändå är glad! Och på tal om ingenting så längtar jag till fredag och löning! Är ensam hemma hos både mammi och pappi, LOVELY!