Tycker det är så otroligt pinsamt allting. Man vet liksom inte vad man ska säga, bara att vissa personer borde skämmas. Kärlek som vänds till hat utan någon direkt anledning. Visst, jag har hundra anledningar så för mig kvittar det, jag ogillar verkligen människor som är nonchalanta, otrevliga och utnyttjar en person utan någon som helst anledning, och leker fram och tillbaka med ens känslor och bara bryr sig om sig själv och sina behov och sen förnekar att det inte är så. Vem vill vara med en sådan person egentligen? Förstår inte varför jag har intalat mig så mycket skit sista tiden, trodde bara det var samma person som jag blev kär i för ett år sen, men det är det inte någonstans. Jag vill inte vara med han som har förändrat hela sig själv på alla möjliga sätt, han som man aldrig vet vart man har honom. Då kan man gärna hata folk, men att gå runt och känna hat eller vafan det nu är till en människa som bara har visat att hon alltid har funnits där ända sen första början, och lagt ner hela sitt hjärta och själ på att saker och ting ska bli bra, är bara onormalt. Och att njuta av att trycka ner mig och såra mig gång på gång, då har man inte mycket till hjärta eller hjärna. Någonting som inte riktigt stämmer. Och att dessutom inte kunna vara trevlig, eller inte ens det behövs, bara att man får någon sorts bra förklaring till allting. Det ända svar man ständigt får är "venne" varför har jag lagt ner så otroligt mycket energi på någon som inte förtjänar den? Jag vill ingenting alls längre, jag vill bara vara jag, men det ända jag ville var att gå åt skilda vägar på ett bra sätt, men inte ens den tjänsten fick man. Sista tiden har fått mig och glömma all bra stunder, och det är likabra för jag vill inte minnas bra stunder med en jävla egoist rent ut sagt. Jag vill kunna tänka tillbaka på minnen som gör mig glad och varm i hela kroppen, men personer som fått mig att nå botten vill jag inte minnas på något sätt, överhuvudtaget. Låtar, bilder, allting är raderat. Det har aldrig hänt.