har precis träffat josse. vi tog en promenad i älvsjö och vi lättade våra hjärtan som vanligt. det var skönt för de behövde jag verkligen. allt är så jävla fucked up och jag vet inte vad jag vill med nånting längre, allt bara går åt fel håll. man försöker och försöker men aldrig är det nog. bara ständigt massa tjafs. det är tråkigt och de gör mig ledsen. men finns inte mycket jag kan göra åt de. och dessa minnen man har. det är det bästa och det värsta. man blir så glad när man tänker på allt kul man har haft ihop under tiderna, men samtidigt blir man så ledsen så man vet inte vart man ska ta vägen. minnen har alltid varit det som får mig och gråta som mest. när jag tänker tillbaka på mysiga stunder, roliga stunder, människor, händelser man aldrig kommer glömma. mina minnen är det finaste jag har, och som jag ALDRIG kommer glömma. Aldrig..



bild lånad från google.